Sista veckan i januari

I många år nu har den sista veckan i januari varit rätt tuff för mig att ta mig igenom. Det är en "tradition" som jag mer än gärna vill göra mig av med. Tyvärr är jag inte riktigt där än...
Vad gör man då? Överlevnadstaktiken i år har varit att helt enkelt försöka tänka på annat. Det är inte så att jag ignorerar det, klokare än så har jag faktiskt blivit, men jag ger det en kölapp och ställer det längre bak i kön.
Det finns de som har det värre... I måndags t ex så jag på ett par välgörenhetsgalor för Haiti. Jag grät i tre timmar. Missförstå mig inte, men det var faktiskt riktigt skönt som omväxling att gråta för någon annan. Dessutom ett bra sätt att lätta på trycket utan att behöva tänka på min egen skit...