Dagens egotripp

Jag var på bolaget idag och fick till min förvåning visa leg i kassan. För 10 år sen hade jag enbart blivit smickrad. Min första tanke idag var: Har du fel på synen eller ser jag så barnslig ut. Småleende räckte jag fram körkortet i alla fall och killen i kassan säger: Oj, det var med marginal. Nu började jag nästan känna mig förolämpad i stället.
Som tur är så är jag inte bara tillräckligt gammal för att handla på bolaget jag är dessutom väldigt klok. Eftersom jag har känt mig sliten ett par år valde jag att ta det som en komplimang, killen måste uppenbarligen tycka att jag är jäkligt snygg. Dessutom var han i min ålder ungefär så det kan ju inte handla om något annat än att han flörtade med mig mitt på blanka fredagseftermiddagen.

Goda nyheter!

Jag fick syn på mitt horoskop i Aftonbladet idag:

Väduren 21/3-20/4
Torsdagen cirklar mycket kring ditt familjeliv. Du har en släkting som går dig på nerverna just nu.

Bara EN släkting som går mig på nerverna? Det måste vara bland det bästa jag hört på länge! Det här kommer bli en riktigt bra dag ;-).

Jag blir så trött...

Det är snöoväder över hela landet idag :-(. Jag har fått nog. Ge mig sommar. NU!

Sista veckan i januari

I många år nu har den sista veckan i januari varit rätt tuff för mig att ta mig igenom. Det är en "tradition" som jag mer än gärna vill göra mig av med. Tyvärr är jag inte riktigt där än...
Vad gör man då? Överlevnadstaktiken i år har varit att helt enkelt försöka tänka på annat. Det är inte så att jag ignorerar det, klokare än så har jag faktiskt blivit, men jag ger det en kölapp och ställer det längre bak i kön.
Det finns de som har det värre... I måndags t ex så jag på ett par välgörenhetsgalor för Haiti. Jag grät i tre timmar. Missförstå mig inte, men det var faktiskt riktigt skönt som omväxling att gråta för någon annan. Dessutom ett bra sätt att lätta på trycket utan att behöva tänka på min egen skit...

Fullmåne

Hörde tidigare idag att det är fullmåne på lördag. Vet inte om det gör mig förväntansfull eller nervös... Det är fest i helgen och som vissa av er vet är Ella+fest+fullmåne en ganska intressant kombination ;-).
Det som hänt tidigare är preskriberat eller åtminstone censurerat. Ni som minns något belägger jag med tystnadsplikt. Blir frestelsen att skvallra för stor kontrar jag med att jag antagligen känner till några av era skelett i garderoben också...
Om jag kommer läcka något från lördagens tillställning beror helt och hållet på om jag har minnet i behåll på söndag... ;-)

Elaka Ella säger: Lite nervös, men gillar läget!

Det var då ett jäkla gnäll!

De senaste dagarna har jag fått en massa klagomål på att jag inte har uppdaterat min blogg. Nyckelordet här mina vänner är MIN. Det betyder att jag får göra precis hur jag vill med den. Visserligen blir jag naturligtvis smickrad av uppmärksamheten, men hallå... Sluta gnäll och gläds med mig i stället. Att jag inte kommer med nya inlägg kan ju faktiskt vara ett tecken på att jag har ett liv utanför cyberspace ;-)

Men, men... Några lugnande ord till min växande beudrarskara: Det kommer mera...

What if...

Jag hade en mycket trevlig stund tidigare idag när jag pratade med min syster i telefon. Om det finns någon som kan slå mig på fingrarna och vara elakare än jag så är det hon. Hon ger skadeglädjen ett ansikte, bara en sån sak... När jag bröt foten förra året garvade hon så att tårarna sprutade, men det tar jag gärna eftersom jag hade lika roligt åt henne när hon fick ryggskott. Är det bara i en dysfunktionell familj man kan känna en sån kärlek? I stället för att tycka synd om varandra och känna medlidande vill vi vara värst och bräcka varandra i vår misär. Idag roade vi oss med att leka What if... Det gick i stort sett ut på hur vi skulle kunna göra oss av med oönskade personer i vår omgivning och på vilka sätt det skulle göra våra liv mer fantastiska att leva. Har bara en sak att säga nu syrran: Vi hoppas på att alla goda ting är fyra ;-).

Hjältarna för dagen

Jag är fullt övertygad om att man kan vara kär i en låt. ABBA håller med mig, lyssna bara på texten till Thank you for the music, "...Nothing can capture a heart like a melody can...".
Hur bra ABBA nu än är (och de är riktigt bra), så är dagens hjältar två helt andra herrar: Jordan "Jerry" Ragovoy och Bertrand Russell Berns. Tillsammans skrev de en utav förra århundradets bästa låtar. Originalversionen spelades in av Erma Franklin redan 1967, men mest känd är nog Janis Joplin's version från 1968. Sedan dess har det gjorts en mängd covers i olika stilar av artister som Bryan Ferry, Bonnie Tyler, Etta James, Nazareth, Shaggy, Melissa Etheridge... Caroline af Ugglas har t o m spelat in den med svensk text på plattan "Joplin på svenska".
Vilken är nu denna fantastiska låt? En av de senaste, och bättre, versionerna har Beverley Knight gjort, lyssna och njut: Piece of My Heart

Jag ger upp!

De senaste dagarna (läs veckorna...) har jag fört en kamp mot musiksamlingen. Tanken var att jag skulle få ner den så att allt skulle få plats i min iPod. Tyvärr, eller kanske inte, måste jag erkänna mig besegrad och ge upp. Jag hittar hela tiden en massa ny bra musik som jag bara "måste" ha. Det ena leder till det andra och nu är samlingen större än vad den var när jag började. Dagens I-landsproblem...

Elaka Ellas lösning: Skaffa en ny iPod

Djurvänner är för härliga

Jag fick frågan häromdagen om jag skulle skaffa en ny/till katt nu när Gustav inte finns längre. De allra flesta skulle nog tycka att jag redan har för många... Ännu ett exempel på att allting är relativt och att alla har tolkningsföreträde.
Svaret är; nej, det ska jag inte göra. Det finns flera anledningar till det. De två största är att den senaste var ju inte riktigt meningen, men i första hand beror det på att Gustav tog så stor plats. De som finns kvar förtjänar mer av min tid.
De verkar förresten inte alls sakna honom. Kanske de njuter av den ökade uppmärksamheten från mig. Kanske de på sitt sätt stött ut honom ur flocken för länge sedan. De har vetat länge att han var sjuk och de gjorde också sitt bästa för att stötta honom. Men naturen har sin gång, survival of the fittest...
Jag märker redan att hierarkin i flocken har förändrats och det dröjer nog inte länge innan Steffo intar alfahannen/honans plats vid min huvudkudde.
Sorgen, saknaden, värken efter Gustav är stor. Vet att den aldrig kommer gå över helt, men om jag kunde skulle jag snabbspola tiden fram tills den blir lite lättare att bära. Nu går ju inte det och det gör mig än mer tacksam för de jag har kvar och all den kärlek de ger mig.

Var sak har sin charm, eller?

Dagar som den här:


är det inte lätt att längta efter:


men jag gör det i alla fall...

Till minne av Gustav

Du finns i mitt hjärta. Nu och för alltid.

Jill Johnson - Kärleken Är

Shirley Clamp - Jag fick låna en ängel

Älskling,

Jag vet inte hur. Jag vet inte varför. På något sätt har du lyckats bryta ner mitt försvar och ta dig innanför mina murar. Nu när du är här vill jag att du stannar.

Vill vara nära

Så nära det bara går. Hela dagen. Ändå känner jag att jag blir galen av att hålla dig i min famn. Du har betytt/betyder mer för mig än de flesta kan förstå. Jag klarar inte av att tänka på att veterinärbesöket i morgon kan vara ditt sista. Från resans början har du funnits vid min sida. Jag vill att du ska få uppleva slutet också. Jag älskar dig.

Det är så svårt

Det går inte att vara alla till lags hur gärna man än vill det. Lika bra att erkänna sig besegrad och sluta slå knut på sig själv. Talesättet "Sköt dig själv och skit i andra" har fått en helt ny betydelse för mig det senaste halvåret. Som tur är har jag nära och kära som påminner mig om att jag är elak och att det är så det ska vara när jag själv vacklar i tron. Lägg inte ner energi på människor/saker som inte ger dig detsamma i retur. Drabbas inte av dåligt samvete bara för att du för en gång skull sätter dig själv högst upp på din egen prio-lista. Undvik energitjuvar som döden, annars blir de rätt snart just det, din död.

I am evil..!

Det har framförts vissa klagomål på att jag inte lever upp till mitt rykte. Eftersom jag absolut inte vill att min image ska bli skamfilad måste jag naturligtvis genast ta tag i det här problemet. Jag är en bitch, så det så! Till att börja med vill jag visa en bild på mina föräldrar. Om någon undrar, från vänster till höger, pappa och mamma. Vad pappa tycker har jag ingen aning om, men mamma anser nog att det finns mer smickrande bilder på henne.

Nya tider

I säkert 15 år har jag varje nyårsafton önskat att året som kommer ska bli bättre än det som gått. Uppenbarligen var det ingen som lyssnade på mig eftersom det snarare blev helt tvärtom.
Den här gången var det annorlunda. Jag önskade inte att det ska bli bättre eftersom jag vet att det kommer bli det. Det har jag bestämt.
Nytt år, nytt decennium, nya tider...